ibland blir det inte som planerat. ibland får man nya besked lite plötsligt. förra veckan ringde de och sa att jag skulle opereras någon gång i januari - februari. i torsdags ringde de och sa att de hade fått ett återbud idag, och att jag hade fått den tiden. ibland går livet precis ens väg. allt flyter på. så är det inte med mig. jag och mamma åkte till sjukhuset imorse. ner till operation. på med dropp och fula, obekväma sjukhuskläder (vad är fram och bak på trosorna liksom?). sen tog det stopp. ett sår vid operationsområdet gjorde att de inte kunde operera. och luften bara gick ur mig. "man får gråta och skrika" sa mamma. det enda jag kände var tomhet. för att om man förbereder sig för en ganska stor sak på tre dagar så tror jag att det blir svårare sen när denna sak inte inträffar. jag grät tyst, är inte riktigt typen som skriker. nu löste det sig som så att jag har fått en ny tid, nämligen 22 december. ganska snart ändå. fram till dess blir det inget ätande av onyttiga produkter som kan framkalla finnar, och så antar jag att jag får duscha med naglarna inlindande i bomull. så jag inte river mig menar jag. men det känns ändå som att någon har sparkat på mig. hårt. flera gånger. personalen var i alla fall supersöta. tack för det.

ibland går livet inte min väg. men nu är jag i alla fall påväg åt rätt håll.

plus att jag skulle vilja skicka en puss till alla fina som skickade peppande sms igår, och även till ylva som ringde. johanna, linda, ylva, alla på mitt jobb, min familj, mathilda och marie. plus massa andra, speciellt isabell som skickade ett sms igår och undrade vad jag skulle göra. nu vet du, men nu kan vi i alla fall äta lunch i veckan !

jag ska tydligen vaccinera mig idag också. så jag slipper svineflu när det är dags för operation. det hade varit ironi det.