jag ska nu börja detta inlägg med att erkänna att bilar verkligen inte är mitt kapitel här i livet. idag när vi satt och åt, pratade jag med min floristlärare om att jag tänkte göra en bildekoration till bröllopstemat vi ska ha efter jul. såhär lät det :
jag : i alla fall så tänkte jag göra en bildekoration, så jag behöver få tag på en sån där.. (funderar)
lärare : vaddå?
jag : menåh, vad heter det nu !
(fler runt bordet lyssnar)
jag : den där plåt..
lärare : vaddå?
jag : som man kan öppna !
lärare : bagageluckan?
jag : nej ! den där luckan där fram !

till sist kom vi fram till att det var motorhuven. jag behöver en motorhuv. jösses.
och jag som briljerade igår påväg hem och upplyste marie om att det var fläktremmen som gjorde att det lät så mycket om våran bil.

kommer aldrig att bli mitt kapitel det där, jag får väl leva med det