känslostorm

jag kan inte riktigt släppa att vi provade ut studentmössorna igår, det känns så himla overkligt ! tre år går så fort. jag önskar faktiskt att jag hade längre kvar, för det känns inte som att jag är redo för det här. att bli vuxen och det, jag skulle vilja vara barn och utan ansvar hela livet. tänk när man gick i första klass, och gjorde ramsor och gick på upptäcktsfärd och det värsta som kunde hända var ungefär att trilla på asfalten på rasten. nu är det värsta som skulle kunna hända att man inte får ett jobb efter studenten. eller kanske inte det värsta, men det är ju inget drömscenario direkt. man ska ha hunnit bestämma så mycket om sitt liv redan. jag menar, jag går en linje med inrikting florist. tänk om jag helt plötsligt får för mig att inte bli det? vad ska jag göra då? jag har inte läst en tillräckligt bred linje för att kunna plugga vidare direkt, så i så fall måste det bli komvux. men hur orkar man sitta där när man precis har tagit sig igenom ungefär tolv år av skola och studerande? det ger mig panik. samtidigt är ju studenten något man ska se fram emot, och det är klart som tusan att jag gör det ! men det känns ändå så vemodigt att behöva lämna det där trygga som alltid har funnits. att gå i skolan har varit min vardag i mer än hälften av mitt liv, och nu ska det inte längre vara det? hur kommer det att kännas? vad kommer hända med mitt liv? hur kommer det bli sen? jag har säkert en miljon frågor i mitt huvud just nu, och studenten är om mer än ett halvår. men det är väl klart att man undrar? ska man liksom veta vad man vill göra resten av livet nu?

visst är det bra att få pröva sina vingar, men vad händer om mina inte bär mig?