JAG MÅSTE FÅ berätta en sak. eller egentligen tänker jag inte berätta, men jag hintar litegrann om vad jag menar, okej? jo, saken är den att vi männsikor är så inåt helvete rädda om det vi har. det vi äger. så fort vi känner att någon annan inkräktar på våra revir så är vi genast där och pissar ut gränsen oklanderligt tydligt. är ni med? vi vill inte att någon ska komma för nära det vi betraktar som vårt. detta är i många avseenden positivt, eftersom det bevisar att ägaren är väldigt mån om det den äger, men man kan inte äga allt. eller alla. det är en omöjlighet att en person ensam kan äga en annan människa, eftersom varje enskild individ någonstans har en egen vilja. samma sak med materiella ting. vad gör det om man delar med sig? skadar det? är vi verkligen så rädda att förlora något vi är så säkra på att vi äger? jag vet inte.

SÅDÄRJA, så har alla något att fundera på ikväll. TA HAND OM VARANDRA.