Det finns hemligheter jag inte har berättat för någon. Inte ens för dig. Du, som tror du vet allt om mig. Det finns hemligheter som kanske inte kan kallas hemligheter längre eftersom de är berättade för någon. Någon jag litar på. Det finns hemligheter som folk så gärna, så gärna vill veta. Men inte får. För det är just hemligheter. Som ska vara hemliga. Bäras i hjärtat. Lindas in i bomull. Låsas in med det svåraste kodlåset som går att få tag på. Så att ingen kan lista ut vad dessa hemligheter handlar om. Ändå finns det människor som finner det så otroligt lockande att försöka lista ut kodkombinationen till det där svåra, svåra, svåra kodlåset. När de vet att de egentligen borde låta bli. Mina hemligheter är värdefulla. Några av dem vet ni om. Ni som står mig allra, allra närmast. Många av dem bär jag själv. I hjärtat. Många av dem kommer jag aldrig berätta för någon.
Det är därför de kallas hemligheter.