Den här uppgiften vill jag hoppa över. Så jävla mycket. För jag tycker det är så fruktansvärt svårt att komma på något med mig själv jag är stolt över. Inte så att jag är extremt ostolt över allt jag gör, men ändå. Jag går inte direkt runt och känner mig sprickfärdig av stolthet av någon speciell anledning. Inte alls.

Men om jag tvunget ska säga något så säger jag att jag är grymt extremt stolt över att jag vågade operera mig. Att jag tog det steget. För det har inneburit så himla mycket. Förändrat mycket. Så det är något jag är stolt över.

DET HÄR inlägget skrev jag när den första operationen inte blev av. Sen blev den inställd igen. Och nästan en gång till. Men den gången, den tredje, blev det faktiskt gjort. Jag vill aldrig någonsin igen må så dåligt som jag gjorde under de månaderna. Aldrig.