Vad roligt det är att kika i kommentarsarkivet och hitta en himla massa kommentarer man har totalmissat. Från samma person, kanske. Kanske inte. Vem vet? Och något litet fint om att mannagrynsgröt tydligen är det enda riktiga. Synd för mig. Att jag inte tål det.



Och idag är en sådan där dag när jag tydligen tänker alldeles för mycket och är alldeles för rastlös och inte vet vad jag håller på med. Inte alls. Funderar på så himla mycket och vet inte alls hur jag ska lösa det här. Det där. Jag har trasslat in mig själv och vet inte riktigt riktigt hur jag ska hitta ut. Men det löser sig. Oftast.

Pengar, pengar, pengar. Och imorse berättade mitt horoskop för mig att jag INTE är någon 'pojken med guldbrallorna'. NEHE. Sen kom min bror och gav mig sina julklappspengar. Dendu, horoskopfan. Och dagen innan julafton fick jag visst lön. Jag flyttar om elva dagar. Just nu tycker jag att livet är rätt fint. Vad tycker ni?

Vill ha ett väder där det är okej att gå ut såhär. Less på dunjacka. Gillar snön. Älskar vintern. Går inte ihop.

Idag känns lite som en sådan där dag när man har massor att göra men inte får något gjort. Ligger fortfarande under täcket. Dricker kaffe och äter clementin. I sängen. Skönt att vara ledig, kan man tycka.

Det här året ska bli mitt. Mitt år. Jag vet, det ska bli alla andras år också. Men jag är så himla förväntansfull. Och såklart, lite skrämd. Framförallt inför att flytta 80 mil söderut. Men jag vet att jag klarar det. Jag vet det nu. När det händer saker man inte riktigt räknar med inser man helt plötsligt att man är starkare än vad man tror.
Jag är stark. Starkare än vad ni tror. Än vad du trodde. Men nu vet jag.



Vissa människor är det inte värt att slösa energi på, finisar. Det är kanske när man inser det man kan hitta styrkan i sig själv? Vad vet jag.

Jag ska dansa fastän hjärtat brister
ska dansa fastän hjärtat brister

Dansa fast du inte är här.

Idag har jag duschat. Och använt mig av produkterna ovan. Nu kokar jag risgrynsgröt, pysslar med ett evighetslångt projekt och kikar på Sound of Music. Jag skulle kalla detta en mycket bra start på denna nyårsafton. Eller vad säger ni?

Och just ikväll är det lite extra jobbigt. Lite extra jobbigt att veta att jag litade på dig. Lite extra jobbigt att du struntade i det. Lite extra jobbigt att du var tvungen att bete dig som en skitstövel.

Ikväll är allt lite extra jobbigt. Ikväll kom allt på samma gång, svämmade över. Ikväll är det helt enkelt lite extra jobbigt att vara jag.

Medan Zorro agerar bakgrundsljud i mitt vardagsrum, dricker jag en kopp thé och knarkar internetinspiration. Bra kväll. Lyssnar på den här fina låten. 

Jag ska baka muffins men hittar inte receptet. Fint. Bra, Ebba.



Sist det begav sig. Åh, vad jag vill hitta receptet. Nu.

Konstaterat : Min iPod fungerar. Alltså är detta en bra morgon. Nu ska jag alldeles strax fylla på min termosmugg med lite polkagristhé och sedan spatsera ner mot bussen. Tänkte göra detta till något bra. Minsann.


Nu längtar jag efter värme.

Hörs ikväll, mina fina !

En himla fin liten skapelse som jag hoppas dyker upp på någon bra rea framöver.

Här blev det ett par snabba inlägg lite sådär på kvällskvisten. Min kväll har spenderats med bästaste Johanna. Vi har ätit snickerskaka, druckit polkagristhé och pratat. Vacker tös, den där Johanna.

Nu ska jag sova. Jobb imorgon. Två dagar kvar. Hur gick det så fort? puss

Har minsann fått ett par frågor om detta inlägg. Och här kommer svar !

Vem är han?/Ingen, min fina. Han är en som en gång betydde någonting.

Det är väl ett bra tecken om han hör av sig?/Nej, inte i det här fallet. Faktiskt.

Har en sådan där morgon när allt går fel. Värst hittills : En iPod som inte fungerar.



Och nu sticker jag iväg på jobb ! Hörs ikväll, minsann.

Denna kvälls underhållning blir andra piratesfilmen, en eller flera koppar kaffe och lite pyssel. Hur vacker är inte Keira? Imorgon vill jag vakna och se ut som henne. Tack. Tre dagar kvar på jobbet. Galet.

Det är när man inte anstränger sig som det man tidigare letat efter med ljus och lykta kommer fram. Det händer ofta när man har glömt bort hur gärna man ville hitta det. Och när man väl hittar det ångrar man att man började leta. Den där gången alldeles för längesedan när man fortfarande trodde att allt var lätt. Att kärlek var att titta på en person och känna att allt är rätt. Så rätt. Att man är alldeles bubblig och sprallig på insidan och ingenting, absolut ingenting, kan få sockerdrickan att försvinna. För den har bosatt sig i blodet. I hela kroppen. Och den får allt att snurra. När man ler bara man tänker på denna speciella person som får blodet att bubbla som en skakad colaburk. Då tror man att kärlek är lätt.

Sen inser man hur förbannat jävla svårt det är. Hur fruktansvärt sårad man kan bli. Och hur ont det kan göra att glömma någon man trodde att man nyss börjat känna. Att glömma den där speciella personen som fick blodet att rusa som sockerdricka. Den där sockerdrickan som inte kunde försvinna. Det är svårt att släppa taget om någon som liksom har bitit sig fast. Men på något sätt måste man ju lyckas. För det gör så förbannat ont att ha personen som gör en illa så nära. Så nära hjärtat. Hjärtat, som går sönder om personen försvinner. Och går sönder om man har kvar honom nära hjärtat. Det svåraste pusslet att lägga.

Men på något vis lyckas man. Och precis när man känner sig hel igen hör han av sig. Utan förvarning. När man är helt oförberedd men ändå totalt apatiskt. När man tror att det ändå inte betyder något, för herregud, sockerdrickan han orsakade i blodet är avslagen för längelängesen. Men så himla fel man kan ha.
Hur fan gör jag nu? Och även fast man vet så väl att det inte betyder någonting så gör det ändå ont. Så sjukt satans ont. Och man får börja om igen. Och försöka lägga om pusslet på ett annat sätt. Och sedan klistra ihop det med Karlssons klister och rama i det bakom ett skottsäkert himla glas så man kan vara hundra procent säker på att man aldrig någonsin behöver lägga om just det pusslet igen.

Då inser man att kärlek inte alls är lätt. Utan det absolut svåraste som finns.

Jag har fått så himla fina klappar. Himla fina. Nu ska vi fortsätta mysandet !



Det är så himla vackert ute men det tar hundra år att ladda upp en endaste liten bild, så ni får vänta.

GOD JUL !

weheartit.com

Mitt hjärta är det mest värdefulla jag har. Min kärlek likaså. Jag ger inte bort den i onödan. För jag är rädd. Rädd att det ska krossas i tusen miljoner små, vassa, sköra bitar som faller ner på marken som snöflingor. Rädd att de små, vassa och sköra bitarna ska ligga där. På marken. Att bli trampade på. Eller tittade på.

När man ger bort sin kärlek till någon ger man bort en del av sitt hjärta. Jag är rädd. Rädd att personen som får det mest värdefulla jag har ska behandla det som en sak. En sak man ledsnar på efter ett tag. Eller som ett plagg man köper men hem utan att prova. För man vet att man kan lämna tillbaka det om det inte passar. Och få pengarna tillbaka. Men på mitt hjärta finns inget öppet köp.
Min kärlek kan man inte lämna tillbaka om den inte passar.

Mitt hjärta är det mest värdefulla jag har. Det är ingenting du kan lämna in på reparation efter du har trampat på det. Ingen garanti. Jag är rädd för att ge bort det. För när det blir trampat på, är det så himla svårt att laga. Så jag behåller det för mig själv. Så länge. För vem vill ha sin finaste ägodel krossat? Inte jag.
Så på mitt hjärta finns inget öppet köp.

Kaffe, vindruvor och trettio minusgrader. Där har ni min kväll i ett nötskal. Så trött att jag skulle kunna somna på studs, men har lite kvar att göra innan jag kan unna mig den lyxen. Imorgon är det julafton. Imorgon jobbar jag från åtta till två. Hoppas vi kan stänga i tid så jag hinner hem till Kalle !


lookbook

OCH hur fin var inte denna jacka då? Men såklart vintage. Men så himla, himla fin ändå.

Ylva och Frida har varit här på julklappsbyte, garderobsgenomgång och allmänt mys. Finare kväll.